Anime uppstod som en parallell inom filmen till manga, som är japanska Tecknade serier. Produktionen av animerad film tog fart på allvar i Japan under sent 1960- och -70tal. Redan under denna tid vann den popularitet utomlands, främst i Frankrike och Italien. Även om barn och ungdomar alltid har varit huvudmålgruppen för animeindustrin som helhet, är det ändå en ganska stor del av utbudet som även eller uteslutande riktar sig till vuxna. Denna sida av animen har inte vunnit spridning utanför Asien förrän under 1990-talet. En svensk publik kom för första gången i kontakt med vuxenanime genom brittiska Manga Video. Detta gav upphov till uttrycket "Mangafilm", vilket en viss grupp av animeintresserade individer förklarade som felaktigt. Detta går dock att diskutera eftersom det brukade kallas för Manga-eiga (Manga-film) före 80-talet då termen "anime" myntades.
En enskild animationsstudio som har betytt mycket för animens utbredning i väst är Studio Ghibli vars filmer Spirited Away, Princess Mononoke, Det levande slottet med flera har blivit mycket uppmärksammade och prisbelönta både i Europa och USA.
Animeterminologin skiljer sig på ett avgörande sätt från den rörande övrig film, eftersom den är på japanska. En röstskådespelare kallas till exempel för seiyū, och en sjukligt intresserad animefantast för otaku (se: Missbruk). Denna terminologi används dock mest av inbitna västerländska nördar och skall inte ses som ett måste i stället för de svenska motsvarigheterna.
Det har debatterats huruvida anime som lånord bör stavas med accenttecken (således "animé"). Detta är ett engelskt (och franskt) system för att hindra uttal med stumt slut-e av japanska ord. Även sake stavas ofta med accent i svenskan av denna anledning. Båda fallen är missledande, eftersom det ger intrycket av en lång vokal som i "entré". Stavningen "anime" är helt i enlighet med japanernas eget sätt att transkribera japanska tecken till latinska språk.
Produktionstyper
Anime produceras och publiceras på flera sätt i Japan. Majoriteten av all anime består av TV-serier som vid något tillfälle sänds i japansk TV. Dessa är vanligen 26 avsnitt långa, eller någon heltalsprodukt av detta, eftersom serierna sänds med ett avsnitt per vecka i omgångar om ett halvår. Serier (oftast kortare och med högre budget per avsnitt) som går direkt till video och DVD (och ibland visas på särskilda biografer) kallas OVA (Original Video Animation) eller OAV (Original Animated Video). Det finns ingen given väg för anime, en OVA kan bli en TV-serie eller långfilm men på samma sätt kan även en TV-serie få uppföljning av en OVA.
Personer som bara ägnar hela sin fritid och mer än hälften av sin lön åt att utleva sitt intresse, kallas på japanska otaku. Denna term är i Europa och Nordamerika ofta använd som synonym för specifikt animefantaster. I Japan är termen betydligt mer extrem - När personen låser in sig på sitt rum, låter sig försörjas av sina föräldrar och sällan går ut eftersom intresset tar all tid, benämnes personenhikikomori ("någon som drar sig bort"). Hikikomori är ett växande problem i Japan; enligt vissa uppskattningar kan en av tio unga män räknas till denna grupp. Videoanimen Otaku no Video skildrar detta missbruk på ett parodiskt, men ändå tänkvärt sätt.
Welcome to the N.H.K är en annan anime som skildrar detta missbruk.
Du är inte inloggad.
|
|